Good Game Well Played

Tjena igen gott folk, Valon här. Idag tänkte jag ta en titt på en personlig favorit – Hitman Absolution. För er som är nya till serien så kan det lätt sumeras följande: Agent 47 är en klon som är genetisk perfekterad till att vara världens bästa lönnmördare – han misslyckas aldrig. Serien om 47 har varit vid liv i nästan ett decennium, och verkligen satt ribban för stealth/action genren.

Det var en mångårig väntan mellan senaste titeln Blood Money och nya Absolution, men oj va det värt väntan. Utan spoila för mycket av Blood Money så är Agent 47 tillbaka med the ICA, som betalar honom rikligt för hans färdigheter. 47 får dock uppdraget att eliminera sin handledare, Diana, som har skött 47s uppdrag sen tidigt i spelserien. Det ena leder till det andra, 47 börjar ifrågasätta sitt liv och det han gör, och innan man vet ordet av så är man ensam mot ICA, och en galen sydstatare och äger ett enormt vapenföretag.

Denna gången så har man verkligen lagt vikt på att man ska känna att man inte är ett rovdjur får bästa vinkeln – du är jagad, och måste improvisera. En stor del av spelet utspelas utan dina Silverballer pistoler, så 47 tvingas improvisera på ett helt nytt sätt, och använda miljön mycket mer interaktivt.

Storyn är helt klart välskriven, speciellt om man är en fan av serien. Till fansens glädje så återanställde Square Enix David Bateson som rösten till 47, och all voice acting i spelet håller hög klass.

Gragfiken fick sig också en mycket väl behövt uppgradering, så Absolution ser fantastiskt bra ut, från Chinatown marknaden till Hope’s västernliknande gator.

 

 

Spelmekaniken har också fått sig ett lyft, och det märks att det är Square Enix (som även stog bakom Deus Ex: Human Revolution) som har varit med i processen, för agent 47 rör sig snabbare och smidigare än någonsin, inte helt olikt Splinter Cell Conviction. Ett minus är dock det omtalade ”Disguise” systemet. I Blood Money var det bara att sno en outfit och inte gå för nära någon med samma. I Absolution har man dock lagt till ett ”Instinct” system, inte helt olikt sonarbrillorna i Splinter Cell Conviction. När den mätaren fylls han 47 se folk genom väggar, se vart dom ska gå, till och med aktivera en cool auto sekvens där alla bad guys skjuts i sann film stil. Denna mätare töms dock när 47 ska förbi något med samma outfit, dvs att om mätaren blir tom kan du fastna på vissa ställen om du inte rör dig otrolig målmedvetet.

 

 

Minus detta mindre lyckade experiment i spelstil så är Absolution en riktigt stort steg i rätt riktning – det ser helt fantastiskt ut (och man behöver inte en Crysis dator för att det ska gå smidigt), banorna bjuder på tonsvis av lösningar och bjuder in till att spela om, storyn är interessant och Contracts mode gör det möjligt att utmana polarna för att se vem som är bästa lönnmördaren i gänget. Utan tvekan en topp 3 under 2012!

Spela väl! //Kapten Valon